19. Mjölkkorna

Mjölkkon är det viktigaste tamdjuret – den ger kött men framför allt mjölk, ett livsnödvändigt livsmedel i en tid utan kylskåp. I äldre tider har i stort sett alla gårdar – även de allra minsta – minst en ko och några höns för självhushåll. Några större gårdar har plats för mer omfattande djurhållning, tex. så har Norrbygård ett trettiotal mjölkkor. Efter andra världskriget går jordbrukets utveckling snabbt framåt. Bönder börjar investera i mjölkmaskiner och traktorer, men de traditionella manuella arbetsmetoderna lever kvar i våra byar ända in på 1950-talet. Mjölkkon är en grundbult i lantbruket och en viktig försörjningskälla för många gårdar. 1979 får Märta Olsson, på gården bakom Bergby Skola, guldmedalj efter att ha levererat felfri mjölk i 23 år. Från 1939 till 1979 har hon aldrig semester från djuren och minst 280 liter vatten per dag bär hon på egen hand fram till korna.

Vädret är viktigt för mjölkbönderna och 1943 blir en gård i Norrby väderobservatör åt SMHI. Än idag rapporterar gården in daglig nederbörd – vilket innebär att det finns över 80 års kontinuerlig väderdata från Norrby. Medelnederbörden under 1943–2005 är 594 mm/år. Högst nederbörd är det regnåret 1960 med 840 mm. Rekordtorrt är det 1947 med endast 355 mm men även 1955 och 1959 är väldigt torra (de s.k. getingsommrarna).

Under 2000-talet försämras lönsamheten för mjölkbönder. Allt fler tvingas lägga ned sin verksamhet. Vid årsskiftet 2013/14 försvinner de sista mjölkkorna. Idag återstår endast hästar och köttdjur i Norrby, men spåren av byns långa historia inom mjölkproduktion finns fortfarande kvar.