18. Linbäcken

Linodling är en mycket viktig verksamhet i det gamla bondesamhället. Linne används till det mesta i hemmet, från kläder till sängkläder, och utgör under 1700- och 1800-talen
även en viktig inkomstkälla för många hushåll. Under senare delen av 1800-talet förändras verksamheten. Import av billig bomull gör att lönsamheten i linproduktionen försvinner. Trots detta fortsätter linodling för husbehov i liten skala i byarna ända in på 1960-talet.

Linberedning innebär att linplantorna förädlas till spinnbara fibrer. Skörden sker med skära och linet hängs på hässja för att torka. Fibrerna hålls samman av pektin, ett ämne som måste brytas ned genom rötning – en process där linet läggs i vatten för att jäsa. Bakom berget, en bit in från denna skylt ligger Linbäcken. Det är här byborna rötar sitt lin inför den fortsatta beredningen. När linet har bearbetats går man vidare till spinning och vävning. En spinnrock finns på nästan varje gård och vävstolar är vanliga i stugornas kammare.

OBS! Respektera hemfriden och beträd ej tomten!