29. Kvarnbacken
Kvarnbacken heter egentligen berget lite längre fram. När vi idag säger Kvarnbacken, avser vi hela detta område. Här ligger ruinerna av ett gammalt tegelbruk. Tegelslagaren heter Gustav Eriksson och är bördig från Gotland. Han kommer till Norrby 1857. Något år senare uppförs tegelbruket, som är i drift fram till 1893, när Eriksson avlider. I och med hans bortgång upphör även tegelframställningen här på platsen. Idag återstår några fina stengrunder; en rund grund till en brännugn väster om stigen, grunden till en stuga öster om stigen samt grunden till en lada och en stenpir till utskeppningskajen nere vid vattnet. I området norrut finns även ett stort antal vattenfyllda lerhål. Allmänheten varnas, det är lätt att gå bort sig och ramla ned i något bottenlöst lerhål!
Vattenkvarnen är en uppfinning som börjar spridas under 1200-talet, den sparar både tid och arbete. Att mala säd är ett tungt och mycket tidsslukande arbete som tidigare skedde manuellt. Vid Kvarnbacken fanns två vattenkvarnar vid varsin bäckfåra. Tillflödet utgörs av diket som avvattnar den stora Kvarnbacksmyren och Myran längre uppströms.
Kvarnarna var troligen enkla skvaltkvarnar, där det horisontella vattenhjulet drev kvarnstenen direkt utan komplicerad växellösning. Kvarnarna drevs av strömmande vatten via ett skovelhjul som i sin tur drev runt en tung kvarnsten som malde säden till mjöl. Ordet ’skvalt’ kommer från vattnets ljud när det skvalpande rinner fram i bäcken. Det har funnits flera liknande skvaltkvarnar i området, bland annat vid Norrbygård och vid Bergby Gård. En modernare vattenkvarn med vertikalt stående vattenhjul byggdes i Bergby på 1800-talet (se skylt 13). När tegelbruket lades ned i slutet av 1800-talet flyttades tegelladan till Norrbygård där den finns kvar i ombyggt skick än idag.
